Om identitet och äktenskap

Igår vinkade vi av Johan som påbörjade sin hemresa till gamla Sverige. Under kommande två veckor är det nu bara vi tjejer som kommer att undervisa och umgås (Mr Attman har fortfarande lov). När datalektionerna är över, och det är tisdag eller fredag (= lektionsfritt på eftermiddagen) blir vi ofta sittandes länge under Makutin, efter lunch, och pratar om allt mellan himmel och jord. Inte sällan kretsar samtalen om skillnaderna mellan våra respektive kulturer och nyfikenheten är stor på båda sidor. Bendettah delar gärna med sig av både bra och dåligt i Kenya och helst pratar hon om vad som gäller inom Kamba, hennes stam. För i Kenya finns det 42 stammar (47 man räknar med icke-officiella) - alla med egna språk, traditioner och seder. Inom varje stam kan det dessutom finnas upp till ett 20-tal klaner så det är mycket att hålla reda på.

Kikuyu är landets största stam och de tre presidenter man haft, sedan självständigheten 1963, har alla varit Kikuyer. Efter att ha pratat med folk i snart tre månader är det uppenbart att stamtillhörigheten är viktig för den egna identiteten även om de flesta, i första hand, ser sig som Kenyaner och talar Kiswahili (återkommer om separatisterna i ett annat blogginlägg). Man har åsikter om alla stammars särarter (lätt fördomsfulla kan tilläggas) men man kan gifta sig mellan stammar och då blir automatiskt mannens stam den som familjen tillhör. Kvinnan behåller sitt ”tribal name” som mellannamn. 

Stammarna följer oftast religion men sambandet är inte glasklart. Här utmed syd-kusten finns det många Durumas och Digos. Digos är främst muslimer men Durumas är både kristna och muslimer. Här finns också en hel del Kambas som egentligen härstammar från de nord-östra provinserna och de är oftast kristna som Kikyuerna. Benedettah föddes Kamba och gifte sig med en Kamba som fick betala 70 000 Ksh och tre getter för henne. ”That´s how we do in Kamba” som hon sa med sitt underbara skratt. En hemgift som för övrigt, fortfarande håller på att betalas av (vilket innebär att Bendettah fick nöjet att betala sin egen hemgift!). Hemgifterna, sk Dowryn, är en börda för många familjers ekonomi. En PA-medlem blev, efter 20 års äktenskap och 4 barn, hemförd av sina föräldrar eftersom Dowryn inte hade slutbetalats (kvinnan ifråga är nu lyckligen återbördad till barn och man, kan jag lugna oroliga läsare).

När älskande tu vill gifta sig rymmer kvinnan, vid ett obemärkt ögonblick, till mannen och hans familj. Därefter besöker mannen kvinnans föräldrar, tillsammans med en vän, berättar var deras dotter är och att han vill gifta sig med henne. Föräldrarna meddelar sin Dowry och vad man förväntar sig för mat och dryck på festen. Mat och dryck som mannens familj måste bjuda på. Både Bendettah och Cecilia Mumbe, en av våra duktiga entreprenörer, undrade vad mina föräldrar hade begärt i hemgift av Göran?! ;-)

Bigami är vanligt förekommande i Kenya. Även polygami har status här för det visar att mannen har råd med flera fruar. Inom Kamba kan även en gift kvinna gifta sig med en annan kvinna, men då inte nödvändigtvis av kärlek till kvinnan (homosexualitet är no-no i Kenya) utan av önskan att få det barn man själv inte fått. Det finns debattörer som, med rätta tycker jag, hävdar att månggifte inte är förenligt med ett demokratiskt och modernt samhälle. Och det går tydligen bra att vara ”gift” utan att egentligen inte vara gift i lagens mening, en konstruktion som underlättar en eventuell skilsmässa. Skilsmässa är OK i alla stammar, bland kristna som muslimer. Lite förvånande, men förmodligen även det ett uttryck för kenyanernas pragmatism.

Idag är det lördag vilket betyder förmiddag ihop med "The Stars". Men efter lunch åker jag, Julietta och hennes små flickor, Mary och Jemima, till Shimoni för att bada och lyxa till oss på Shimoni Reef Lodge. Det ska bli mysigt!