Ett uppskattat besök!

Papayan i trädgården är ätmogen och den långa regnperioden har inletts. Åtminstone påstås det så och alla gräver och planterar flitigt i sina chambas. Ett nytt inslag i ljudbilden är grodorna som sjunger med lustigt knarriga röster. Möjligen är det något svalare, som en riktigt varm svensk sommardag ungefär, men för det mesta är det soligt. Precis som vanligt. I torsdags kom en tropisk regnskur som fyllde vattentankarna och det var samma dag som Göran, min man besökte PA. Denna speciella dag lanserade vi en ny mikrolånsfond och delade ut lån till 20 kvinnor som kvalificerat sig. Vi beundrade även gemensamt den hypermoderna (tramp-)symaskin som införskaffats till skräddarutbildningen (en donation till Bendettah som lånar ut den till Tayloring-studenterna). Allt tack vare en generös donation  från Sverige..
Asante sana från oss alla! :)

Kenyanerna tycker om gäster och kommer de dessutom långväga ifrån tar välkomnandet aldrig slut. Det bjöds på mat, dryck, danser, dikter, tal och sånger – alla tillägnade Göran, mig och vår välgörare, kvinnan bakom donationen. I Godo hade vi tid för en liten frågestund. Man var förstås nyfiken på Göran men, lite överraskande, även på hur familjeplanering och preventivmedel fungerar i Sverige. G lät mig sköta snacket här, kanske ska förtydligas, men han berättade desto mer om sitt eget arbete och samarbetet mellan Hälsouniversitet och Moi University, vilket gillades. Att en man reser så långt för att besöka sin fru och hennes arbetsplats möttes av både beundran och förundran. Och att han så självklart dansade med kvinnorna när de bjöd upp väckte en enorm munterhet! Kenyanska män dansar nämligen inte i första taget.

Ett par dagar senare, när vi njöt av livet på paradisön Chale Island, tittade en servitris storögt på mig när jag berättade att Göran hade besökt oss i LL. ”Did you take him to Lunga Lunga?!! And it´s his first visit to Kenya!?” utbrast hon i en lätt anklagande ton. Men såväl Göran som personalen och kvinnorna uppskattade mycket att få träffa varandra. Själv är jag så glad att han, för alltid, kommer att veta om vad och vilka jag pratar. Och det känns väldigt bra!