Tron på häxor och trollkarlar är, för vissa, lika viktig som kyrkan och moskén här på Kenyas landsbygd. Det händer ibland att det kommer människor till Mission House och frågar efter häxan. Bendettah korrigerar förstås och betonar att det är en klinik med en utbildad sjuksköterska vi har och ingen häxa. Men efter att ha läst en bok om hälsa och medicinsk behandling i Afrika inser jag att många gärna blandar traditionella metoder med modern medicin när åkommor ska botas. Jag har med egna ögon sett en medvetslös tonårsflicka bäras av sina föräldrar till ortens ”häxa” för bot. Det hela kändes olustigt, tyckte jag, och mitt västerländska förnuft ville ringa efter en ambulans (om det nu finns någon över huvudtaget). Men övriga i min omgivning verkade tillfreds med situationen och sen pratade vi inte mer om det. Mina tankar går ofta till flickan och jag lär aldrig få veta hur det gick.
Alla verkar vara troende. Många djupt troende, t ex vår vakt Isak Makumi som är ett Jehovas vittne. Man tillhör någon av de otaliga kyrkor som finns och i princip alla tillbringar sina söndagar i kyrkan. HELA söndagen, om man inte är katolik vill säga för den mässan är bara 1 ½ timma. Flera jag pratat med verkar ändå ha en pragmatisk inställning till sin religion. Vår Julietta är katolik men går på både kristna och muslimska evenemang för att lära sig mer om de olika religionerna. Och en kille, Shaaban, som jag träffade häromdagen berättade att han visserligen är muslim men hade inga problem med att konvertera till kristendomen för att få ett stipendium, och en utbildningsplats, på ett kristet college. Utbildningen, och drömmen om ett bättre liv, var för honom viktigare än religionstillhörigheten. Gud är dock alltid närvarande i människors vardag. ”Gods will” och ”God bless” är vanliga kommentarer. Jag har lovat Bendettah att följa med på en mässa någon söndag. Även hon är katolik.
Som jag skrivit tidigare är islam den vanligaste religionen i Mombasa med omnejd även om en majoritet av Kenyas övriga befolkning är kristna. Det är en kvarleva från historisk tid då Kenyas kust hemsöktes och befolkades av araber som handlade med slavar och elfenben innan portugiserna tog över. Men det är ytterst få kvinnor som täcker sig helt. Hittills har jag bara sett en handfull svartklädda kvinnor med Niqab eller Burqa, ofta på landsbygden mellan LL och Ukunda. Det vanliga är att kvinnorna bär färgglada kangas (hela tygstycken) som man knyter kring magen och lite löst runt huvudet/överkroppen .
När jag har er uppmärksamhet vill jag också passa på och skicka tusen ASANTE (tack) till er som skänkt pengar till vattentunnor. Jag kan tyvärr inte se avsändaren i mina verifikationer men skicka mig gärna ett mail, alternativt meddelande på Fejjan, så att jag kan berätta för Bendettah och Lindy vilka ni är. Jag kommer nu att se till att vattentunnor blir inköpta och utplacerade så fort som möjligt.
:)
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar