I en annan del av Kenya

”We get a lot of hot in Kenya” konstaterade vår nattvakt Isak med ett stort leende. Och det är precis vad vi får. Klibbig, stillastående, dammig, obarmhärtig hetta. Inte sedan jag provade spinning har jag svettats över hela kroppen - armar, ben och hårbotten inkluderat. Men nu stillasittande under makutin eller myggnätet, utan att röra så mycket som ett finger, öppnar sig ändå alla porer samtidigt och svetten rinner utmed hals, rygg och vader. Jag brukar blöta min BH innan jag sätter på linnet. Det svalkar något när dagtemperaturen ligger runt + 39-40 grader. Några gånger per dag häller jag kallt vatten över hela mig men det dröjer bara några minuter innan håret självtorkat och kläderna klibbat fast vid kroppen igen. Mitt i denna hetta pågår ett ihärdigt brännande av odlingsmarker (chambas) och sotflagor och rökgaser tränger in i den redan så täta luften. När röken blandas med Afrikas virvlande röda jord, och stoftet från dieselavgaserna, är det omöjligt att hålla sig ren. Astma och hosta är vanliga sjukdomar här, inte undra på.
 

Det blir dessutom bara hetare ju närmare regnperioden vi kommer. Denna välsignade regnperiod som alla nu längtar efter. Floden intill byn är i det närmaste uttorkad. Visserligen är vattnet både odrickbart och obadbart men korna försöker ändå svalka klövarna och släcka sin törst så gott det går. Vår regntunna är tom – det regn som föll för någon vecka sedan varade inte tillräckligt länge – och när strömmen är borta (vilket den är varje dag numer) fungerar inte vattenpumpen.

Därför åker jag och Johan till Diani eller Tiwi beach på helgerna för att få lite svalka och duscha av oss. ”En annan del av Kenya”, kan man kalla denna plats. Ett semesterparadis, åtminstone för oss västerlänningar. Häromdagen, när jag och Bendettah följde med våra vänner Lena och Andreas till deras hotell, blev hon tilltalad av vakten vid grinden. Det utbyttes några ord på swahili innan Bendettah, med ett generat skratt, berättade att hon inte fick passera. Jag och Lena bekräftade förstås att B var vår vän och misstroget släppte vakten in henne. Samma sak hände när vi senare badade i havet och skulle gå upp till hotellets poolområde där vi hade våra kläder. En vakt försökte stoppa Bendettah medan min närvaro inte ifrågasattes. Det är hemskt sorgligt, men eftersom alla fina stränder mutats in av hotellen har lokalbefolkningen ingen självklar tillgång till sitt eget hav. Vi kommer därför att ta med såväl Bendettah som övrig personal på badutflykt igen.

Diani Beach består av ett pärlband av lyx- och medelklasshotell, lägenheter och hus som ligger tätt utmed kustbandet. Alla bättre hotell är omgärdade av murar, vakter och grindar vilka effektivt skyddar turisterna mot oönskade möten med försäljare och beachboys. Försäljarna är dessutom förbjudna att beträda stranden nedanför hotellen och står därför utmed en osynlig gränslinje och försöker ropa till sig turisternas uppmärksamhet. Med helpension behöver du överhuvudtaget aldrig lämna hotellområdet och därmed besöka det riktiga Mombasa, ”Crocodile vacation” som kenyanerna kallar det. Stranden är gnistrande vit och vidsträckt, nära 2 mil lång. Mitt på dagen blottlägger ebben havsbotten och korallrev som, senare under eftermiddagen, täcks av det återvändande havet. Ju längre norrut du kommer, mot Tiwi, ju lugnare strand med färre hotell. Och bedövande vackert.