När utbildning inte är en självklarhet

Kvinnorna som studerar Business fick möjlighet att göra ett prov när min företrädare, Sara, hade kursen. 89 kvinnor gjorde provet men bara 32 klarade det. Så svårt är det för dem, dels att komma ihåg allt väsentligt utan riktiga skolböcker (enbart egna anteckningar, om ens några), dels kunna formulera sig begripligt när man knappt har grundskola. Flera kvinnor har aldrig gått i skolan, särskilt de äldre, så lektionerna de får i Project Africas regi är jättestort för dem. Att koncentrationsförmågan och självförtroendet inte är på topp är inte konstigt.  Men så har vi några riktiga stjärnor – ofta lite yngre kvinnor med huvudet på skaft och en enorm kunskapstörst. Under veckan har vi delat ut allas prov ihop med ett enkelt diplom som visar vad de har tillgodogjort sig i kursen. Och de kvinnor som var bäst i sin respektive by fick komma fram och motta applåder och en miniräknare. I LL var det vår egen Julietta som var bäst, och hon var dessutom bäst i hela regionen. Full pott blev hennes resultat och nu har hon, och övriga som klarade sig, kvalificerat sig för mikrolån. Stort grattis!

Utbildningssystemet i Kenya består av en 8-årig grundskola och ett 4-årigt gymnasium. Därefter väntar universitetet för de fåtal lyckliga som har råd. De flesta läser de första åren men går inte alltid hela vägen. Man säger att man läst Standard 6 or Standard 4, t ex. Om man klarat sig igenom Standard 8, och har råd, kan man söka till gymnasiet/High School. Man gör ett nationellt prov, registrerar sig (kostar pengar) och ansöker till High School via en nationell antagningsenhet. Du får välja skola men det är inte säkert att du får plats där. Olika skolor kostar olika mycket och du kan se på elevens uniform vilken skola hon/han tillhör (läs: har råd med). 

Idag ska vi ha möte med tjejerna – The Stars – och fortsätta prata om FNs barnkonvention och vilka rättigheter barn har. Barnen här har förstås aldrig hört talas om den men gillar att diskutera. Och de kommentarer vi får är inte alltid de förväntade. Sen bär det faktiskt av till stranden. Längtar efter svalka!

Flera av er har hört av sig och frågat hur ni kan stötta Project Africa – och det är vi alla jätteglada för!! J Behoven är oändliga och man kan därför hjälpa till på olika sätt. Kliniken tar emot många patienter varje dag men de flesta har inte råd att hämta ut sina recept. Mediciner av olika slag är därför alltid välkommet. Förutom det behövs skolmaterial (anteckningsböcker, pennor mm), datorer, USBn, tyg och tråd (till skräddarutbildningen), skolväskor och engelskspråkiga böcker (både enkla läseböcker av barnbokstypen, som faktaböcker). Pengar är förstås också oerhört välkommet. Mission House i Lunga Lunga är för litet för den växande verksamheten och man har därför köpt ny mark, men har ännu inte råd att bygga. Mikrolånspotten är inte tillräckligt stor för alla kvinnor som nu kvalificerat sig för lån. Stipendiefonden för flickor och kvinnor som vill gå Nanny School, Lady Mechanicas (bilmekaniker) eller Lady Maradani (frisörer/perukmakare) behöver alltid påfyllning. Och så vattentunnorna förstås. En vattentunna kostar upp till 5-6000 kr, en symaskin 700 kr, ett enskilt mikrolån är 200 kr (det räntefria varje kvinna får låna, som kvalificerat sig, och som betalas tillbaka i den takt man klarar av).

Du kan antingen sätta in pengar på mitt bankonto SEB 5319-01 581 42 och tala om vad du önskar att jag/vi gör för pengarna alternativt gör en generell insättning på Project Africas svenska bankkonto: 802435-5920, Swedbank. Märk din donation med namn och adress.

Om du vill skicka ned material och mediciner ska detta skickas till Project Africa, c/o Bendettah Muthina, P.O Box 10, Lunga Lunga, 804 02, Mombasa, Kenya. Om det är något bärbart kan du även skicka det med Göran som kommer ned i slutet av mars. STORT tack för allt engagemang!