Sista dagen i Lunga Lunga

Varje morgon tittar vi förhoppningsfullt upp på de grå molnen och spekulerar i om det kanske ändå kan komma lite regn idag. Men efter frukost spricker molnen upp och den obarmhärtiga solen tittar åter fram. Nu är det så torrt att kaktusarna slokar som ledsna hundöron och markerna är gula. Idag lämnar jag Lunga Lunga och Nikumbuke för att spendera de sista två nätterna i Diani Beach. Både för att få umgås med Bendettah utanför jobbet men också för att diskutera utveckling och utmaningar för Nikumbuke. Men också för att bada i Indiska oceanen och njuta av en kall Tusker, det medges.

Den vecka jag nu tillbringat ihop med Nikumbukes personal och medlemmar har varit så full av aktiviteter, nya möten och kära återseenden att det känns som jag varit i Kenya en månad. Det finns så mycket att berätta om men Internationella kvinnodagen står i en klass för sig,

Den 8 mars samlades vi alla tidigt i Lunga Lungas stora skolsal = en uteplats med platsstolar under plåttak. Nära 100 kvinnor kom från Nikumbukes 7 byar, finklädda och med Nikumbuke-T-shirten på (alla byar har var sin färg). Maasai-kvinnorna såg för coola ut i sina traditionella festkläder, pärlkragar och så T-shirt ovanpå det.

Alla drog på sig gummihandskar och startade stora bystädningen, en ny tradition på just Internationella kvinnodagen, och ett försök att skapa ett miljöengagemang både bland centrets medlemmar och byborna. Skräp finns precis överallt så det är ingen lätt uppgift men vi samlade ihop enorma mängder plastburkar, plastpåsar, metallskrot, tygremsor och kartongbitar under den stekande solen. Vår städning möttes av både hån och uppskattning, och självklart kommer det att ta tid att ändra folks ovanor. Kommunen tar inte något som helst ansvar även om det finns så många som skulle bli själaglada för ett avlönat städjobb.

Om Nikumbuke Center föregår med gott exempel kan, förhoppningsvis, andra bli inspirerade.

Tillbaka i centret var det dags för traditionella danser och specialkomponerade sånger som alla handlade om hur kvinnorna utvecklas tack vare Nikumbuke. Men det sjöngs också hyllningssånger till oss i Fromone2another om hur vi stöttar kvinnorna med datorer, hus och stipendier till deras flickor. Vi bjöds också upp med jämna mellanrum för att dansa med kvinnorna och ta emot presenter – ofta färggranna Kangas (traditionella tygstycken som används som kläder och bärselar).

Perani sjunger till Nyamvulas komp

Eftersom alla 7 byar skulle genomföra sina danser, sånger och dikter tog det en stund och Eunice – vår ”eventmanager” – blev lite stressad över detta. Stress är kanske inte det bästa, att ta efter oss västerlänningar, men B var kolugn och upprepade ”detta är vår dag, vi har all tid” med sitt vanliga soliga leende. Liza, jag och Felicia sjöng ”Åh, åh, åh tjejer”, till kompet av en Nescafé-burk fylld av majskorn och småsten, och försökte få till allsång. Gick väl så där men vårt framträdande uppskattades.

Stipendiaten Dorcas och hennes stolta mamma Anna

Dagen avrundades med sedvanlig läsk, vitt bröd och samspråk. Jag fick bland annat en pratstund med mödrarna till några av våra stipendiater. Dessutom hade kvinnor tagit med saker som de tillverkade och en tillfällig butik öppnades i datasalen. Roligt var också att en av våra stipendiater, Dorcas Kanini, kom förbi och hälsade, Under denna vecka har jag träffat 3 av förra årets stipendiater som gick ut high school vid årsskiftet. Två av dem med riktigt bra betyg. Så kul! En annan rolig nyhet var att 10 av 10 skräddarelever, som gjorde sina examensprov nyligen, klarade sig. Ett kvitto på att utbildningen vid Nikumbuke håller god kvalitet.

Och efter att ha varit borta i 3 år kan jag också se hur många kvinnor utvecklats i positiv riktning. Många fler kan läsa och många fler kan lite engelska. Flera har startat egna företag, eller utvecklat sitt företag, och flera nya kooperativ har skapats. Man har lärt sig familjeplanering och sjukdomsprevention. Att man som kvinna också har ett värde och rättigheter. Därför är det så bra att nya byar har tillkommit där kvinnorna uppenbart ligger efter Lunga Lunga, Perani och Godo i kunskapsnivå och självförtroende. Jag ser verkligen fram emot att se hur dessa kvinnor har utvecklats nästa gång jag besöker Nikumbuke.