Den varma vinden har tilltagit i styrka, ett tecken på att regn
är på väg enligt Bendettah. Det vore skönt för allt och alla om det kom väta nu
även om den riktiga regnperioden väntas först om några veckor. Vår vattentank
är tom sedan länge och vi pumpar dåligt vatten ur egen brunn för disk och
tvätt. Vatten som grannbarnen går och tullar i trots att det växer
bakteriehärdar i det. Dricksvatten hämtas från en pump längre bort i byn, ett
jobb för vår vaktmästare Joshua som cyklar fram och tillbaka med tre 20-liters dunkar
surrade vid pakethållaren.
Igår tog vi piki-pikis (motorcyklar) på slingriga, gropiga, torra
lerstigar ut till Maasai-land. Ett ogästvänligt kaktus- och törnebeklätt
landskap med sin egen skönhet. Det gällde att både huka och dra upp fötterna i
tid för att undvika att rivas av de 10 cm långa törnetaggarna eller annat ris. Ett 50-tal Maasai-kvinnor har anslutit sig till Nikumbuke Center
och samlas varje fredag i ett litet lerhus i byn Umoja för att lära sig läsa
och skriva, enkel matematik och folkhälsa. Igår var halva gruppen på plats och
eftersom det var det så varmt satt vi utomhus och ägnade tillfället åt att utbyta
frågor och svar med varandra. Det visade sig att bara 3 i gruppen hade gått i
skolan. Två hade läst 3 år och en av kvinnorna, Lea, hade hela 7 skolår bakom
sig. Måste vara något av ett rekord för en Maasai-kvinna.
Monica berättade att hon tyckte om att gå i skolan men att hennes far gifte bort henne för 12 kor när hon var 12 år. 70-åriga Rehema, med 10 barn och 40 barnbarn, sa att hon var ledsen över
att inte ha fått gå i skolan och att hon nu skulle kämpa för att hennes
barnbarn inte skulle gå samma öde till mötes. Det var rörande att se hur
kvinnorna vårdade sina skrivböcker med enkla alfabetsövningar och mattetal. Och hur de kämpade med blyertspennorna.
Förutom att berövas utbildning, och bli utsatta för barnäktenskap,
ska en Maasai-kvinna i princip göra allt. Från barnskötsel och
hushållsarbete till husbyggnationer, vedhämtning och mjölkning. En Maasai-krigares
uppgift är att ansvara för säkerheten och vakta hjordarna. Emellanåt säljer han
ett djur men pengarna får kvinnan aldrig se. Om hon skulle våga fråga vad de
tjänade på försäljningen får hon räkna med stryk. Mannen tar sig också så många
hustrur som han vill och har råd med (inte heller det stämmer han av med sina
andra fruar, bara sin mor). En kvinna var gift med en man som hade 8 hustrur.
Men på frågan om det var bra eller dåligt med månggifte tyckte majoriteten att
det var en bra tradition. På så vis fick de systrar och kunde dela på alla
bördor (den äktenskapliga sängen inräknad). Det blev en hel del skratt under
pratstunden och den starka gemenskapen var påtaglig. Men de ärrade kropparna
och de traditionellt utslagna nedre framtänderna, och inbrända ringarna på
kinderna, vittnade om ett hårt liv. Även
om vi inte pratade om det i Umoja är det också allmänt känt att
Maasaierna tillämpar kvinnlig könstympning. En flicka som inte är
könsstympad går inte att gifta bort, säger deras tradition.
Imorgon ska vi fira Internationella kvinnodagen och även
Umoja kommer att vara representerade förstås. Men om Kenya generellt är
ojämställt på alla plan är Maasai-kvinnorna de riktigt stora förlorarna. Här
finns de största behoven och de svåraste utmaningarna.
Därför har Fromone2anothers medarbetare Christina
Lundin (fd volontär för Nikumbuke) initierat ett stipendieprojekt för att
motivera Maasaierna att skicka sina döttrar till skolan. Den kommunala grundskolan
är visserligen både obligatorisk och avgiftsfri men det finns alltid utgifter som skolböcker och skoluniformer. Med stipendiet är åtminstone ett hinder undanröjt. Återstår
värderings- och traditionshindren – just de frågor som Bendettah adresserar i sitt arbete med att utbilda de vuxna kvinnorna och förhandla med byäldstes och
fäder om rätten till utbildning.
Vill du engagera dig i Maasai-flickorna? Hör av dig här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar