”Welcome so much!”

Tre dagar har nu gått sedan jag lämnade min familj i ett kallt och snöigt Sverige. Och i tre dagar har jag bott ihop med svenskar och kenyaner i Mission House i Nairobi, HK för Project Africa. Efter att ha landat på Kenyatta, ordnat visum och hämtat ut bagaget gick jag ut i den kenyanska kvällen och möttes av syrsor, palmer, bilar, värme, dieseldofter och Dirham - en glad snubbe som körde mig säkert och snabbt till Mission House. Lärde mig ett nytt ord på vägen (Asante = tack) och fick det varmaste välkomnade någonsin av Ma Bendettah, min nya chef. I huset fanns redan Johan som jag ska arbeta ihop med i Lunga Lunga, några tjejer som arbetar i ett annat projekt och en handfull personal. Under dessa första dagar har vi fått en kort introduktion till de olika aktiviteter som pågår inom projektet och bestämt vad vi ska fokusera på i första hand – lektioner i Business, Literacy och Health. Efter att ha pratat ihop oss med Sara, som vi nu avlöser i Lunga Lunga, har vi satt ett konkret mål - att alla i gruppen, som är skrivkunniga, ska ha skapat en enkel affärsplan innan vi åker hem.

Bendettah har, trots familj i LungaLunga som väntar på henne, inte vikit en sekund från vår sida. Inte ens när jag försökte gå en kort promenad i kvarteret, ville hon att jag skulle gå ensam. Och när vi idag besökte Nairobi för att se lite av staden och köpa mobilt internet anmodade hon oss att låsa bildörrarna, ”This is Nairobi”. Och självklart är den utbredda fattigdomen påtaglig. Också. Kåkstäder ligger granne med egendomar bakom höga, låsta järngrindar. Barn säljer jordnötter i smutsiga pappersstrutar bland glänsande bilar som stannat för rödljus.  Nåja, glänsande var kanske att ta i men den växande medelklassen är ett faktum här. Jag har också fått träffa och prata med Lindy som just nu jobbar hårt inför valet i december, dels för att få en riksdagsplats för egen del, dels för att försöka ena kvinnliga socialdemokrater i flera afrikanska länder. Hon kom direkt från en konferens i Mosambique och var både trött och inspirerad. Men det är en rejäl uppförsbacke hon har. För i Kenya röstar man inte på de politiska sakfrågorna utan på den stam man tillhör. Att då dessutom vara kvinna som försöker föra in ett politiskt budskap om jämställdhet och jämlikhet. I morgon kväll reser Bendettah, Johan och jag till Lunga Lunga – en bussresa som tar 10 timmar. Ser väldigt mycket fram emot att äntligen få träffa alla kvinnor och tjejer! :)