Livet i LL

Att leva i Lunga Lunga går förvånansvärt bra. Är nu hemmastadd i min lilla hydda (nr 2 på bilden i tidigare inlägg), har lärt mig duscha med vattenbunkar och hur man undviker att få in jorddamm i sängen. Första dagen, när jag låg och flämtade i värmen, såg jag en ovälkommen sambo, en meterlång varan, på hyddans innertak. Och när han upptäckte mig ramlade han ned av pur förskräckelse, klättrade snabbt upp igen och sprang ut genom ett hål. Förmodligen räddare än jag men huvaligen vad jag hoppade till. Det finns en golvfläkt som en mentor före mig har köpt (tack till dig!) och som jag betalar el för.

Min skygga sambo, Vera Varan

Vaknar gör jag till böneutroparen, först vi 4-tiden och sedan i soluppgången, runt 6. Mombasa med omnejd är mestadels muslimskt men det finns gott om kristna också. Efter morgontvätt bjuds vi på Mandazi (ett slags friterat bröd), formbröd eller pannkakor, ägg och gott thé med mjölk av Julietta som är vår hushållerska och f.d. elev på Project Africas skräddarutbildning. Måltiderna i övrigt består alltid av grönsaksröror ihop med Chapati (ett platt vetebröd som steks i olja), ris eller en potatis/bananblandning. Ibland får vi kött (get, kyckling eller nöt) och alltid frukt till dessert. Aldrig fisk. Till det dricks vatten eller läsk. Alkohol är no-no. Menyn är inte så varierad men god och vi äter gärna våra måltider under Makutin – ett tak av palmblad som byggts som ett "lusthus". Den svalaste platsen på Mission house.

Johan vilar efter lunchen

Ljuden i LL beror på tidpunkt. På dagarna blandas prat, skratt och sång från skolhuset med afrikansk musik från grannens kafé och trafikljud från landsvägen. När solen går ned spelar syrsorna upp. En och annan nattaktiv fågel, prassel från djur och trädens grenar. En natt vaknade jag av en duns mot taket. Kanske var det en apa. Jag såg en apfamilj ett stycke från byn men de är normalt skygga. När solen går upp bjuder färgsprakande fåglar på en fantastisk morgonkonsert och i fjärran hörs tuppen gala. Juliettas borstande, köksskrammel och Makumis, nattvaktens, hemtrevliga småpratande tillhör också ljudbilden när en ny dag randas.

Julietta bakar chapati

Strömmen går titt som tätt (och då skyller man på tanzanierna). Ibland är den borta hela dagen men eftersom man lagar mat på gasspis och kolgrillsugn flyter livet på bra ändå. Det är bara dataklasserna som får problem. Och kylskåpet förstås (frys använder man inte). Just nu är det torka och man förbereder därför sina chambas (grönsaksodlingar) och väntar på regnperioden som kommer i månadsskiftet mars/april. Februari är årets varmaste månad så regelbunden påfyllning av vatten, invärtes som utvärtes, är en absolut nödvändighet. Det finns två årstider – sommar och ännu mer sommar.

Maten handlas på marknaden i byn. Marknaden = försäljare som lagt ut en kartongbit på marken eller ställt upp ett enkelt bord på vilket man erbjuder sina varor. Tomater, kål, matbanan, potatis, en slags afrikansk mangold och lök är de vanligaste grönsakerna och alla säljer i princip samma sak. Det är bland annat det vi kommer att prata om på kommande lektioner i företagande; att fundera på var kundbehov och affärsmöjligheter finns och hur man ska kunna nischa sig visavi andra.

Emelie säljer tomater, potatis och lök på marknaden

Någon gång ska jag berätta om hur man transporterar sig men det kräver ett eget kapitel ;)